Nu börjar resan mot nästa WC tävlingar i Canada och USA.. men jag har återigen fått kasta in handduken och säga: Nej..
Bakslag. Antibiotika.
Antholz veckan blev ingen trevlig upplevelse. Jag visse att jag hade en bit kvar till formen, men var ändå taggad att komma igång och tävla igen. Sprinten var okej. 0+0 i skytte var riktigt bra, men åkfarten fanns inte. Vilket jag hade på känn efter sjukdom och 5 veckors uppehåll från tävling. Lyckades ändå ta poäng på 39:e plats och vidare till jakten.
Jaktstarten blev en fruktansvärd historia. Jag var även då riktigt laddad att kunna göra ett bra lopp. Första och andra varvet gick bra ändå, men under slutet av andra varvet började det. Fick mens dagen innan. Brukar inte vara några problem. Fått samma en gång tidigare, i oktober samma dag som jag skulle köra max-test på bandet. Sov hos Daniel och vaknade med hemska magsmärtor. Letade värktabletter, men hittade inga och ville inte väcka han heller så jag låg i fosterställning över 1h.
Så kart skulle den smärtan komma nu igen. tredje, fjärde och sista varvet på jaktstarten blev plågsam. Ville bryta redan under tredje varvet, men dumt nog körde jag hela loppet. Hela magen krampade konstant. Tog mig i mål trots allt.
Stafetten dagen efter åkte jag inte, men vilket lopp brudarna gjorde! 6a! Riktigt kul att det går så bra nu!
Vi reste hem på måndag till Östersund. Tisdag vaknade jag och hade återigen lika som tidigare under januari, lite irriterat i bröstet när jag djupnades. Tränade ändå ett lugnt pass på morgonen klassiskt med Ingela. Ingen fin känsla direkt. Hög puls hela passet. Kom tillbaka hem, käkade lunch och gick direkt och la mig. Sov 1.30h och vaknade med feber, ont i kroppen, mer ont i bröstet och väldigt hängig. Efter ett snack med vår läkare var det bara att påbörja en antibiotika kur. Surt som fan!
Hade nu val att hoppas på ett snabbt tillfrisknande och dra iväg på nästa wc race eller avstå och träna hemma. Valde det senaste. Jag tror inte jag hade gjort mig själv en tjänst direkt om jag rest nästan 2 dagar till Canada direkt efter sjukdom och knappt tränat och dra igång med tävlingar direkt. Risken att få ännu ett bakslag är stor. Så, jag valde att vara hemma och träna på fram till VM istället för att ha chans att kunna göra det bra där. Under 5 veckor finna det alla möjligheter att hitta formen, men att åka iväg och försöka leta form för varje dag tror jag skulle göra mig frustrerad.
Så..sista pillret på antibiotika kuren är tagen. Vilopulsen är ”bara” ca 10 slag från normal vilket är det lägsta jag haft under hela januari månad. Huvudet börjar sakteliga komma tillbaka efter en otroligt motig och strulig månad. Jag har inte varit mig själv på länge, men är nu på väg tillbaka. Nu kan januari månad ta slut så får en jävla bra februari börja!
Har precis varit och kollat på Adam, Daniel lillebror, som kört skidtävling. Sjukt duktig! Sen har jag lämnat av Ingela på flygplatsen för att resa iväg på wc. Lycka till Bruden!!
Nu blir det lunch!
Sorry to hear that your not making the trip to North America….Was hoping to see you in action live…..Please take care of yourself and get well…..I’ll just have to watch you online 🙂 …A fan from Washington State USA….